Ja det får man väl säga; efter mer än 35 års förberedelser är jag äntligen mogen att på allvar sätta igång med det porträtt av min mästare i målarkonsten Bernd Gerlach vilket jag planerat så länge.
Det kan tyckas vara en lång väntan, och det är verkligen sorgligt att han skulle hinna dö innan jag kände mig mogen uppgiften. Men ibland måste saker mogna fram under lång tid.
Jag hade gjort i ordning en pannå redan på första hälften av 80-talet – och en del av dröjsmålet berodde på att jag i den vevan lämnade bakom mig den renodlade mischteknik som Ernst Fuchs uppfunnit, då jag hört kritik från den store konstvetaren Bo “Ossian” Lindberg om teknikens hållbarhet. Och pannån var ju grundad för att målas med Fuchs teknik….
Men inför att jag ville ordna en utställning på Mariavall med Bernds bilder funderade jag på att ta upp porträttet igen och utföra den i Mischteknik efter Fuchs modell, trots allt. Men Bernd hann gå bort innan vi fått ordnat utställningen; och inte ens till utställningen fick jag gjort målningen. Men nu har jag kommit igång!
Jag förde över lite skisslinjer från min teckning med grön färgpenna och satte igång att ljusa upp dagrarna också med penna.

Jag har blandat till äggtemperaemulsion och målarmedium efter Fuchs recept, men ville ändå skissa upp lite med penna – men blyerts ska man aldrig använda i en oljemålning – så jag valde färgpennor vilka kommer att sjunka in när jag tar på målarmediet – då får jag chansen att måla vitt med äggtempera utan att den första skissen är så stark att den stör mig – den ligger bara svagt antydd om jag räknat ut det rätt.
Jag sitter vid Anders Olsons gamla staffli som Bernd gav mig i 60-årspresent; en otrolig present! Han hade själv fått det av konstnärens änka,som bodde intill Bernds ateljé vid Triangeln. (Anders Olson är väl kanske mest känd för sina figurer till det rekonstruerade medeltida Urverket i Lunds domkyrka, men han var en framstående skulptör i det tidiga 1900-talets Malmö – många har säkert sett statyn med fontän vid kioskerna i Slottsparken eller Hälsokällan vid Malmö allmänna sjukhus ).

Än så länge är jag långt ifrån nöjd med min skiss – blyertsskissen är bättre än så länge – men jag hoppas att det blir bättre när jag går över till Fuchs Mischteknik – den teknik som Bernd lärde mig – och som var det som gjorde att jag kände att konstnärskapet var mitt kall.
Bernd är värd den bästa av målningar! – så jag tänker göra mitt bästa innan jag är nöjd!