– och vi har sedan öppet till och med lördagen efter påsk 6/4.
Helger 10-18 vardagar 13-17
Förra året dominerades utställningen av Stagnelius, minnet av att det var 200 år sedan poeten dog. Och av det skivsläpp Joe och jag hade – lite före påsk, på poetens dödsdag – med sex av mina tonsättningar av hans dikter.
I år har jag, Lars, bestämt mig för att äntligen försöka avsluta ett konstverk som jag började på för 39 år sedan drygt. Det skulle bli en “hexptyk för den yttersta tiden” dvs inte en triptyk som består av tre bilder utan hexa- säger att det är sex sammanhängande bilder.
Så varmt välkomna att se om jag lyckats…
Bilden ovan är centralbilden i hexaptyken: “Emmaus” – var inspirationen kommit från skulle kunna bli ett quiz för den intresserade att klura på.
Jag har länge haft en idé om att göra ett stort textilt arbete där jag skulle sy ihop flaggor och sedan brodera den apokalyptiska madonnan (Upp.12) på dem. Men det har inte blivit av.
Så nu inför Skånska Konstnärsklubbens höstutställning på Limhamns konsthall 2023 blev jag sugen på att göra något av bildidéen – men givetvis inte i det stora format jag tidigare tänkt, utan i det format som Limhamns konsthall inbjuder till – att inte överskrida 30 cm på bredden.
Jag hade några 33 år gamla skisser för en monstrans i form av Jungfru Maria, utförda i väntan på att komma in i Ufficigallerierna i Florens under vår bröllopsresa. Dessa blev ett litet underlag för mitt skissande kring denna nya version av flaggidéen.
Hastiga skisser bara för att minnas min idé
Från dessa gick jag till att måla en eldröd grund för bilden på en masonitremsa och började skissa upp en ny bild.
Jag målade som synes in det gula korset som står för solen och för det barn som genom sin närvaro gör att hon blir en “KVINNA KLÄDD I SOLEN” som Uppenbarelsebokens text lyder – ett stort tecken, liksom det tecken som Konstantin såg på himlen – korsets tecken.
Jungfru Maria har förknippats med polstjärnan – Ave Maris Stella – den enda fasta punkten på himlavalvet och det utifrån en troligen felaktig etymologi för hennes hebreiska namn -Mirjam – tolkat som mir = Stjärna och jam= Hav. Och kring polstjärnan slingrar sig drakens stärnbild (draco).
som jag sedan tagit som utgångspunkt för den drake jag skulle måla
Att jag hade grundat ansiktet med grön färg (för att få levande hudtoner, inte grisskärt) hade ni kanske redan märkt. Att sedan avväga de tolv stjärnorna (som EU plankat i sin flagga) mot håret blev en intressant uppgift (en stjärna hamnade helt bakom halsen eftersom jag valt flaggupplägget).
Jag målade över det som skulle bli blått med Ultramarin (som tur är är det inte alls lika dyrt som under renässansen) – och genom skiktverkan blev det ett mörker mörkare än svart; dock undvek jag att måla ända intill det gula på de ljusstrålar som skulle förtydliga det gula korset som Solen. Genom att lämna lite rött räknade jag med att den visuella effekten skulle förstärkas.
Så fick jag målat till draken med en ännu eldrödare färg än bakgrunden.
Därefter var det dags att få fram de olika blåa färgerna på flaggfälten, och hitta en övergång dem emellan.
Nu började färgerna närma sig det som skulle vara det slutgiltiga, dock återstod hudfärgerna och lite till.
Och en sak till – flaggan med månskäran – den kunde ju inte lämns så; att Maria står på månskäran är inte att hon torkar fötterna på den turkiska flaggan. När Uppenbarelseboken skrevs fanns inte Islam; men månskäran kom senare att bli symbol för denna religion – en tro som faktiskt har stor respekt för Jungfru Maria – man är mera övertygad om att Jesus föddes med jungfrufödsel än vad vissa protestanter är! Ett faktum som undgått många okunniga kristna. Så att hon står med support från månskäran kan vara en fin bild av att faktiskt över halva mänskligheten hyser stor vördnad för henne (kristna och muslimer utgör tillsammans över halva mänskligheten).
Så det återstod alltså ännu lite att måla…
Vill du se bilden färdig så får du gå till nästa post i bloggen!
Så var det slutligen dax att hänga utställningen; såhär såg det ut:
Nu var andra sidan också klar – såhär blev den:
Kanske kan man titta lite närmare på vad som hamnade på baksidan.
På baksidan av krigets häst ser man hål vid grimmorna – dessa hål påminde mig om de bostadshus som ryssarna bombat hål genom i Ukraina – så ett av dessa hus hamnade intill.
Svältens ryttare hade en vågskål i sin hand – här ser man att säd väger mer än pengar – världens fattiga har berövats en del av den säd som Ukraina kunde ha exporterat!
Och dödens häst är väl tydlig nog.
Och här ser man hur nederdelen av bilden samverkar med rummet där den hängde.
Som avslutning en dubbel bild där man kan se både fram och baksida samtidigt.
Verket fick ett överväldigande mottagande av bl.a. medlemmar av Limhamns konstförenings styrelse som var på vernissagen. Roligt att få sådan respons!
När det var dags för Limhamnsutställning 2022 hade som bekant Putin anfallit Ukraina och hotade med atomvapen – en apokalyptisk situation! Detta plus att jag tidigare haft ideer om att göra käpphästar utifrån Albrecht Dürers Apokalyptiska ryttare gav mig idéer: jag hade när mina barn var små gjort vars en käpphäst till alla 4 barnen; den som äldsta dotten fick ser ni här, möjligen fick hennes då enda lillebror en först och hon fick önska hur hennes skulle se ut – vilken färg hon önskade ser ni på bilden:
Men nu var det inte gröna hästar jag siktade på utan de Dürerska hästarna.
så jag började med att såga ut hästhuvuden ur en 30cm bred remsa MDF-skiva och använde en annan likadan remsa att ställa upp dem på för att se hur jag skulle organisera det hela.
Dürers hästar stod ju inte på linje så kompositionen måste ändras; men inte mer än att de var igenkännbara.
Som synes fick jag rekonstruera delar av hästarna där de skymde varandra på Dürers bild.
Och alla hästarna skulle grundas med en lämplig färg.
Som Uppenbarelseboken beskriver hästarna är den första vit, den andra eldröd, den tredje svart och den fjärde gulblek. Men jag skulle ju måla skiktmåleri och de beskrivna färgerna är ju de slutgiltiga. Därför grundade jag den tredje som jag gör inför en mörk målning med bränd terra; den eldröda fick en klart röd ton som skulle bli bra underlag för varmare röda toner; och den gulbleka fick en passande grå grundton eftersom det var dödens häst. Och jag började skissa ljuset med vitt.
Att få till springorna som huvudena skulle sitta fast i var en grannlaga uppgift; de måste vara precis lagom smala – göra lite motstånd så att huvudena sitter fast; men ändå vara stora nog för att det ska gå att klämma in den lilla kant jag gjort för ändamålet i bakkanten av hästhuvudena.
Sedan var det bara att fortsätta att måla upp hästansiktena med lämplig färg; till den vita hästen fick jag ta tunn bränd terra – annars var det mest vitt.
Här hade jag kommit en bit till och börjat tänka på vad jag skulle ha ovanför hästarna. Det går nog att ana en skissad mandorlaform.
En hastigt skissad Gud Fader (lik den tronande Sonen; eftersom Jesus säger: “den som har sett mig har sett Fadern”) och de sju inseglen (sigillen).
Helheten börjar nu ta form – om än ofullständigt; ett par ansikten har börjat dyka upp nederst också, nedanför dödens häst.
Mandorlan består av dubbla regnbågar, liksom tronen. Den röda färgen förknippas ofta med det gudomliga, därför har jag täckt skissen med starkare röd än den terra som adam tagits från.
Vid detta laget har jag bestämt var bilden ska sluta uppåt – med en rundbåge. Här är regnbågarna färdiga liksom sigillen varav de fyra första är brutna. Hästarna har också fått färger mer åt det slutgiltiga.
Lägg märke till hur levande den svarta färgen blir mot en bränd terra-grund; och hur eldig glöd den röda hästen fått av en tunn varmgul lasur.
Kommen så långt ville jag se hur mina färglagda hästar stod sig mot Dürers – kände mig rätt nöjd…
Under dödens häst började ansiktena av dödsfarliga typer träda fram – herrar i vars händer man inte skulle önska att världens öde låg…
När jag kommit lite längre på dessa herrar kom äntligen ett paket jag väntat på, som skulle ge mer emfas åt faran. Vad som låg i paketet får ni se på nästa bild:
Jag hade beställt dessa båda röda tryckkontakter – egntligen till för att stoppa farliga maskiner – men samtidigt lämpliga för att symbolisera knappar som ingen i världen borde trycka på. För att inskärpa faran fick jag ge dem en bakgrund som tydligt varnade om faran.
Och med dessa blev mitt verk också lite interaktivt!
Här har såväl knapparna som herrarna som skulle kunna utlösa kärnvapen blivit tydligare.
Ett skikt varmgult behövdes för att svampmolnet skulle kunna bli trovärdigt.
Sen behövdes Paynes grå (mer eller mindre vitblandad) som kontrast för att intensiteten i svampmolnet skulle bli riktigt tydlig.
Och ansiktena behövde bli samtidigt tydligare och mer inlemmade i svampmolnet.
Den eldröda hästen behövde eldslågor för att verkligen representera kriget och den svarta hungerns häst fick svarta lågor, som hungern som bränner inombords.
Och ännu återstod en hel del att göra såväl på Gud Fader som på baksidan av hästhuvudena – men det började bli så bråttom att bli färdig att jag inte hann med att fotografera mera före utställningen.
Det var bara att måla på.
I had to kill some darlings too… (som arkitekterna brukar säga).
När jag skulle göra en bild till Skånska konstnärsklubbens utställning i Limhamn 2021 funderade jag över vilka idéer som skulle passa med max. 30 cm bred. Då kom jag att tänka på en idé jag haft förr men aldrig målat riktigt färdig – men däremot gjort i flera variationer tidigare:
Den första var en färgpennteckning – eller egentligen var det den andra; den allra första var en bild jag ritade på postkontoret när jag sprang på mamman till en påg som gick på dagis där jag gjorde vapenfri tjänst; jag skickade med den bilden som en hälsning till lille Gustav. Sedan upptäckte jag att jag tryckt så hårt att det var fördjupningar även på nästa sida i blocket, så då färglade jag bara den sidan med färgpennor och nyttjade på så sätt fördjupningarna.
Den bilden gav jag min far vid samma tid, i första hälften av 80-talet.
Senare 1996 blev jag tillfrågad om att göra en lito-upplaga som en beställning; jag gjorde då en basist. Men passade på att göra tre små bilder till när jag var igång – alla i två färger (nyttjade att blandningen blev nästan svart).
Jag började senare på en stor variant en målning på pannå utifrån denna, men har inte avslutat den.
Däremot har jag som demonstrationsexemplar för att visa vad man kan göra av kartongtryck gjort en variant som sådant.
Men nu till hur jag valde att bearbeta denna bildidé inför Limhamnsutställningen 2021:
Jag började med akrylfärg och byggde upp bilden efter skiktmåleriprinciper på bränd terra-grund; ljusade med vitt och mörkade med lite mer bränd terra; därefter drog jag en ochra lasur över det hela.
Ett nytt element i bildidén var de flygande eller flytande schackflaggorna som jag kallade floaters efter de alltmer besvärliga kringflytande celler jag besvärades av i mitt ögas glaskropp.
Dessa var inspirerade av en digitalskiss jag jobbade med, i linje med mina serigrafier; jag kallar bilden Stylish och det var vågorna i det schackrutiga tyget som ville vara med på en målning – och få lite ljus och skugga – inte bara svartvitt vågmönster.
Så började jag mörka mer de ytor som skulle vara mörka med Paynes grå, och ljusa upp andra partier med titanvitt.
OCh därefter en slöja av blått för att skapa färgperspektiv i bilden.
Bilden kanske kan tyckas rätt färdig där men jag ville ha lite mer stuns i färgerna:
EN sak till – jag ville ju inte ha någon ram för att kunna nyttja mina 30cm på bredden – så jag tog mig för att måla runt kanten så att bilden skulle fortsätta utåt.
De sista lagren målade jag med oljefärg för att få riktig lyster i färgen. Oljefärg på akryl går utmärkt (tvärtom är mindre lyckat).
Här presenterade jag en del av processen detta år även om jag aldrig fick presenterat det utställda verket slutgiltigt: 2020/02/22/har-tagit-semester-under-februarilovet-for-att-skapa/ och här: 2020/03/21/arbetet-framskrider/ Och här: 2020/04/04/trycka-pa-prov/
MEN BARA DEN SOM GICK PÅ UTSTÄLLNINGEN FICK SE SLUTRESULTATET! men här kommer det i repris – först verket färdigt:
Och dess utställningssammanhang:
Samt en närbild:
Även om 3D-verkan försvinner i ett vanligt foto…. Det vita är ju tryckt på plexiglaset några cm framför det som är tryckt på papper
Jag har ju ställt ut på med Skånska konstnärsklubben på Limhamns konsthall tre gånger tidigare, men haft för mycket kring mig för att presentera processen kring verken. Nog har jag börjat förbereda det – fotograferat och så, men sedan har allt annat tagit överhanden. Så nu inför den fjärde utställningen kan jag ju ge lite försmak genom att presentera processen för tidigare verk.
Utställningen har ju en förutsättning som är en utmaning: Verken får högst vara 30 cm breda – detta p.g.a. lokalens ringa storlek och det stora antal konstnärer som ska dela på utrymmet.
Däremot finns inte så mycket begränsning på höjden, vilket jag med tiden tagit vara på…
Atelje Agetorp bloggande 